Kom ihåg mig då

Fredags kväll satt jag och lyssnade på Lars Winnerbäcks låtar. Vissa är så himla bra! Eftersom jag inte har spotify så tar jag youtube. Det går lika bra. När jag letade runt och lyssnade på han låtar så kommer det upp filmer på ungdomar som har sorgligt nog gått bort. Vissa har dött av olyckor, andra sjukdomar och vissa har valt själv att lämna denna jord. Det är så hemskt! Vill bara ta bort sidorna så jag slipper tänka. Vill bara blunda och titta bort. Smärtan är så fruktansvärd, vill inte sätt mig i känslorna föräldrarna, nära och kära har. Jag kan bara tänka mig smärtan och bara det svider. Det som känns som ett slag i magen är alla dessa elaka kommentarer som några skriver om de ungdomar som inte finns kvar. Hårda, råa kommentarer. Tänk  föräldrarna som får läsa dessa ord. Vem har rätt att förstöra ens annans liv med dessa ord? Vem tror du att du är när du trycker ner andra för att må bra själv?  Känns det skönt att säga att alla andra gör fel? Är det ett försvar eller vad? Känner bara ilska... eller inte. Förnuftet säger mig att dessa barn (ungdomar) kan inte heller må så himla bra. Varför skulle de annars gör något så hemskt. Är det en mur de bygger upp för att slippa tänka på de jobbiga de själv har? Förhoppningsvis kommer skuldkänslorna. Vem vet men jag vill inte tro att människan är ond.