Ombytta roller.

Sedan Daniel har brutit foten och det har varit jullov har rollerna varit ombytta. Jag har haft Daniel mer här hemma än vad jag har haft barnen. Speciellt denna vecka när Bitab har haft det stängt från torsdagen. Barnen har turas om att sova över hos sina kompisar har också bidragit till att det är bara Daniel och jag  här hemma. Igår började det krypa i kroppen på honom. Han visste inte vad han skulle ta vägen. Tur är väll att måndagen kommer snart och han kan åka till verkstan igen. Väldigt trevligt ändå är det att ha honom hemma. Om några år kommer det vara väldigt ensamt för oss när barnen blir stora och intresset för oss föräldrar svalnar och när kompisarna tar över. I och för sig har det redan hänt vår dotter. Nu får jag inte längre gilla hennes inlägg på facebook och allt ska ske när hon anser det. Fast så är det att komma upp i tonåren. Tänk att hon redan fyller fjorton år i år. Ja, man känner ensamheten krypa sig på. Jag minns hur jobbigt det var när det gick över till att berätta alla hemligheter till mamma till att kompisarna visste mer än jag. Så kanske det inte blir för alla men jag var likadan. Jag startade nog rätt så tidigt med att klara mig själv utan "föräldrar". Jag kände ju mig sååå himla vuxen. Tänk om man visste det man vet nu då ;) Jag får hoppas att min moster Moni har rätt. Att de kommer tillbaka när tonåren har flugit av dem. Jag tror att jag kommer att få behålla Linus lite längre. Han fyller ju bara två hela händer och i min värld så kommer han nog bo kvar länge. Om jag ska se något positivt med det hela är att jag får spendera mer egen tid med min man. Det var inte igår haha (det var det ju) Det är vi inte bortskämda med.