Det närmar sig

I dag har jag beställt min matte c bok och om 10 dagar så sitter jag igen vid skolbänken. Fast då bara på komvux. Högskolan börjar i slutet av augusti. Det ska bli riktigt spännande att börja där. Jag blir den första i min familj att gå där. Det skulle man aldrig ha trott om mig för några år sedan. Fast livet är till för att man ska utvecklas och gå vidare. Eller?

Vad som har hänt sedan sist är att Daniel äntligen har semester. Vi har varit på Skara sommarland med vår husvagn som nu är såld. Negativa Elle tycker att Skara sommarland var nog roligare när man var mindre och alla dessa köer. I hate them! Mina barn är inte heller så vana vid det eftersom jag gärna åker till ställen med massa köer när det är lågsäsong. Att stå en timme för att åka några minuter eller sekunder finner jag ingen ro till. Emilia och jag ställde oss i en kö till gokarten. Efter lite beräkningar så skulle det ta minst en timme innan det skulle vara vår tur. Jag vägrade. En förälder som stod bervid mig sa: Vad ska man annras göra. Men jag anser att stå i en timme i kö är lika mycket bortkastat om man inte tycker att gokarten är livsviktig. Istället gick vi till vikingskeppet som bara var en åkturskö. Betydligt trevligare. Ena dagen åkte vi mest karuseller och andra dagen spenderade vi mest vid vattenland. Det var så mycket folk att det knappt gick att bada. Tur för mig att barnen har blivit så stora att de kan bada själva. När det trängdes i vattnet så låg jag hela dagen och solade. Dagen avslutades med att barnen, Daniel och Andre åkte kneeboard. Så nu har vår familj provat på campinglivet. Nästa år har vi planer på att åka utomlands. Troligtvis till Spanien. Det bästa med det är att Daniel då inte kan tänka på allt runt omkring. Arbetsnarkoman och biltokig som han är. Då om han inte är hemma kan han tänka på annat. Förhoppningvis så kanske också personalen inser att Daniel har semester, så slipper vi samtal klockan sju på morgonen var eviga dag.

Idag blir det sol och bad. I morgon blir det tråkigheter. Då ska Daniel morbror begravas. Inget jag ser ser fram emot. För då blir det mer bestämt att det verkligen har hänt. Man kan liksom inte krypa in i sin kokong och hoppas att det inte har hänt. Verkligheter kommer i kapp. Det kommer att bli jobbigt att se sina nära och kära så ledsna. Det är då man önskar att man skulle kunna ställa allt till rätta. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns. Jag har också förlorat några i min omgivning men varje sorg är olika. Vi är så olika. Alla tar det på olika sätt. Men tomheten efter någon, känslan att inte någon finns kvar som betyder väldigt mycket för en, kan jag förstå. Allt känns så otroligt overkligt. Det blir en sak som man inte kan kontrollera utan en sak som man blir tvingad till att aceptera och det kommer att ta sin tid. Vill skicka miljoner styrkekramar till dem. För i morgon blir det en tung dag.